Ljuva tid

Igår packade jag badväskan innan jag hämtade upp barnen från skola/dagmamma, och sedan körde vi direkt till stranden. Det kändes lite som att vi var små kor som släpptes ut på grönbete. Jag hade strandleksaker såväl som matsäck med mig och vi stannade till klockan 18. Barnen badade nästan konstant, fast jag tyckte det var lite för kallt så jag gick bara i till hälften.

Efter stranden åkte vi hem och åt linssoppa, kalitsounia och en liten glass till efterrätt. Jag och Elli läste lite läxa och Max såg på TV. Sedan somnade barnen som små stockar klockan 20, då solen fortfarande var uppe.

Det blir repris idag!

2015-05-04 17.09.35

Första maj välkommen

Första maj och alla är lediga – utom Paleochoras alla småföretagare som idag har extra öppet. En tredagarsledighet lockar alltid hit besökare från orterna på norra delen av ön, så alla restauranger, småbutiker och hotell är såklart öppna.

Igår öppnade legendariska Paleochora Club upp igen, efter att ha varit nerstängt något decennium (med undantag för ett år så några Chaniotes försökte sig på konceptet och misslyckades). Klubben är gigantisk och går numera under namnet Pearl Cavo (!?). Jag och Aris placerade barnen hos familj och vänner och gick dit. Det är väldigt modernt, annorlunda mot hur det brukade vara under sina glansdagar på 80- och 90-talen, men allt är ju annorlunda idag, även förväntat klientel, så vi får väl hoppas att det går hem. Jag tycker det är skitkul att det finns en stor klubb i Paleochora nu, det känns lovande för nöjeslivet. Men det ska sägas att det är en stor klubb, det krävs mycket folk för att få igång feststämningen. Igår var i stort sett hela Paleochoras invånare i åldern 15-50 där och lokalerna kändes halvtomma.

Jag fick sovmorgon till 9.30 idag, sedan masade jag mig upp, tog ett bad och satte mig för att jobba lite. Barnen är utplacerade till klockan 14, men nu börjar jag faktiskt längta lite efter dem. Det är otroligt skönt att ha ett dygn (eller ens ett halvt) för sig själv ibland, och ännu skönare att sedan få krama de små liven igen.

Tyvärr glömde jag fota igår, så jag bjuder på en rolig bild på Elli och Max när de leker gammal gumma och gubbe på väg till stranden förra veckan.  Mycket skröpliga tant Elli får hjälp av sin gubbe – som är i lite bättre form.

gamla barn

Design

Som ni ser så försöker jag designa om bloggen lite, men jag får inte riktigt till det med bilden i headern. Har redan spenderat alldeles för lång tid på det så får lämna det därhän just nu och fortsätta någon annan gång.

Här sitter jag, med balkongdörren fullt uppslagen och njuter av fågelsång och solsken från världen utanför. I morgon är det röd dag och barnen är lediga, vilket jag inte hade räknat med, så det är lite brådis med jobbinlämningar nu. Till helgen blir det garanterat strandhäng!

bloggcollage4.jpg
Såhär vill jag att headern ska se ut, men den klipps liksom av. Grr…

Sommaren kommer nu

Jag har nog aldrig längtat efter sommaren så som jag gör i år. Jag längtar så mycket till riktig sommar att jag redan känner mig ängslig över att det kommer att bli vinter igen sedan. Men jag brukar ju längta efter vintern efter sommaren, så det är ju en onödig ängslighet minst sagt. Dessutom är sommaren så lång och stabil här att man inte har något att frukta, som man ju alltid har i Sverige.

Kollade väderleksrapporten nyss, som jag gör varje dag. Veckan ser stabil ut med maxtemperaturer på 20 grader. Det är ju skönt, man kan gå ut i sandaler och sådär, men det är ju inte sommarsommar. Men på måndag! Då är maxtemperaturen uppe på 30 grader, och ingen vind! Gissa vilka som kommer att bege sig till stranden direkt efter jobb och skola då… Förmodligen hela Paleochora. Tur att stranden är så stor att vi alla får plats utan problem. Det är så lyxigt!

Måste köpa sandaler till barnen, lite nya strandleksaker, sortera fram våra sommarkläder och preppa oss för sommarsäsongen 2015. ÄNTLIGEN är den här. Nu känns det som att allt kommer att bli bra trots allt. Åh, så roligt!

2015-04-26 16.00.57
Barnen invigde badsäsongen redan i söndags.
2015-04-27 16.26.59
På Aris hotell finns många sköna platser.

Hemma!

Tillbaka hemma. För första gången kanske någonsin så känns det just så, att jag är hemma här och bara här. Mammas hem är också ett hem för mig såklart, men mitt eget hem är här i det grönvita huset rakt under solen.

Vi lämnade Malmö efter lunch i går, mamma följde oss hela vägen fram till säkerhetskontrollen på flygplatsen – som alltid. Max grät och sa ”Mormor måste springa hem till oss, fort!”, med vilket han menade att hon inte ska dröja de två månader som väntar innan hennes planerade resa. Han lugnade sig dock direkt efter avskedet och flygresan hem gick jättebra. Elli sov första halvan och Max andra och jag sov någonstans mittemellan. Mycket bra planerat av dem eftersom det inte blev något bråk om iPaden, hehe.

2015-04-21 13.13.28

Flyget susade visst fram över Europas eftermiddagshimmel och anlände 40 min tidigt! Aris hade inte ens kommit än, men vi behövde nog inte vänta mer än 5-10 minuter. Han var väldigt glad att se oss och blev märkbart rörd när barnen sprang och kastade sig i hans famn. Bilen hade han städat och pimpat med nya sätesöverdrag och rattmuff och ett nytt musiksystem, härlig överraskning!

Maximos somnade i bilen på väg hem och kunde bäras rakt upp i sin säng. Elli var hungrig så hon och Aris köpte varsin pita gyros. Sedan somnade Elli också, så var klockan väl 22.30 ungefär.

I morse när jag vaknade hade jag min stora man på ena sidan och den lille på andra, saker och ting är som vanligt. Elli flög upp och har aldrig blivit klar för skolan så snabbt, en kvart innan vi skulle iväg stod hon färdig och påklädd och när vi lämnade henne på skolgården hann vi se hur hennes vänner kom i springandes för att krama henne. Sällan har jag känt mig så varm inombords.

Annat var det med Maximos, han deklarerade från ögonblicket han öppnade ögonen att han INTE ville till skolan. Jag fick bära ut  honom i bilen. När jag lämnade honom grät han, det är lika vidrigt varje gång fastän jag vet att han ju slutar gråta så fort jag gått. Han har svår separationsångest. Idag hade han nog fått stanna hemma om det inte vore för att jag har massor av jobb att ta igen.

Solen skiner från klarblå himmel, temperaturen ligger runt 20 grader och min svägerska bjuder på fisksoppa till lunch. Alla ska få sina presenter och kusinerna ska få återse varandra efter 3 veckor isär.

2015-04-22 09.31.22

Förberedelse

Sista heldagen här i Malmö och känslorna är, som alltid, lite jobbiga, men jag ska inte tjata för mycket om det. Dricker mitt morgonkaffe i mammas mysiga kök, hon jobbar och barnen kollar TV. Hemma får de aldrig titta på TV på morgonen, men de flesta av våra regler försvinner när vi kommer hit. Det är så skönt att ha ett sådant break då och då.

Idag ska jag tvätta, packa lite och försöka ställa om. Sverigejohanna måste vikas och stoppas undan så gott det går och Greklandjohanna förberedas för att omställningen i morgon ska bli så smooth som möjligt. Jag undrar ibland över det där… om det bara är charader alltihop, eller om det faktiskt finns flera olika, äkta sidor av en själv? Det är inte charader, men det vore helt klart skönt med större utrymme för alla sidor av mig själv att få plats och bli förstådda samtidigt.

Det här med två hemkulturer alltså… vilken svår grej.

2015-04-18 17.27.14
Kärnfamiljen (minus storebror Jim)
2015-04-18 10.13.27
Elli och hennes gammelmorfar
2015-04-18 17.18.05
Maria (pappas nya kvinna) och min mamma
2015-04-18 17.26.42
Pappa, lillebror Måns och jag
2015-04-18 17.27.44
Jag och lilla mamma <3
2015-04-18 17.28.16
Maria och pappa

Vördnad inför livet

Jag fick träffa en helt ny människa idag, en som bara har andats i en vecka. Vilken sjuk grej det är, jag blir alldeles ställd såhär i efterhand. Inte bara var hen alldeles, alldeles underbar i all sin ljuvlighet, men ett så pass nytt liv överväldigar mig. Varje millisekund är en ny upplevelse och känslorna som det lilla livet framkallar hos så många är så omedelbara och kraftfulla. Vördnad är ett ord som kommer till sin rätt, vilket sällan händer mig. Ju äldre jag blir desto mer påverkar sånt här mig. Visst var det en enorm händelse för mig att få barn, men jag var 23 år då och jag hade inte lika många perspektiv på livet som idag. Jag kommer garanterat bli en skitjobbig tant en dag, som gråter glädjetårar för allt möjligt, särskilt sånt som har med små barn att göra.

Jag önskar  i alla fall min väns lilla mirakel lycka, kärlek och välgång i livet.