Förberedelser

Jag har tagit tag i gästrummet idag. Sedan vi flyttade hit i december har vi haft gästrummet som förvarings/arbetsrum. Borrar har delat hylla med gamla fotoalbum och bråte har legat huller om buller överallt.

Men nu kommer ju mamma på söndag och vi hade bestämt att hon denna gång ska få bo hemma hos oss istället för på hotellet. Det blir lättare så tycker vi alla (utom möjligen A, men som ändå har fogat sig (!)).

Jag har hållt på hela förmiddagen, men det har gett resultat. Inte blir det mycket fria ytor att röra sig på, men det blir ett mysigt krypin för mamma, med en stor säng att vältra sig i. En fläkt får vi nog köpa, även om detta nog är husets svalaste rum (vilken tur för mamma!). Jag har lagt fina, broderade dukar i rummet som jag har fått av svärmor men aldrig använder. Mamma gillar sånt, så det passar bra.

På söndag kommer hon alltså, och hon är väldigt efterlängtar, allra mest av Elli som inte pratar om just något annat.

Har satt upp två foteon i rummet också, ett på mig som ettåring (nu ser jag hur sjukt lik Max är mig!) och ett på Elli. Måste gå och framkalla ett på Maxen också, så att det blir komplett. Kanske tar ett på lille brorsonen Alvincito också när jag ändå är igång…

Annonser

Älskade Grekland…

Jag älskar Grekland, ömmar för det här landet så att hjärtat värker. Jag känner också en otrolig värme för folket, de starka kvinnorna och de hårt arbetande männen. Ingen kan slå det här landet när det kommer till historia, överlevnad eller passion.

Men det som pågår här just nu liknar mer en fars än något annat. Ingen litar på någon längre och alla talar skit om varandra. Stoltheten och generositeten som alltid har varit Greklands flaggskepp har blivit till missunsamhet och småsinthet. De stolta, rättfärdiga, passionerade grekerna har blivit små tomtar som roffar åt sig vad de kan när ingen ser på. När allt sedan är slut så är det ”alla andras” fel.

Jag ömmar för Grekland så som jag kan tänka mig att man ömmar för sitt barn, om det blir narkoman eller kanske mördare. Jag slutar aldrig att älska Grekland och grekerna, men jag kan inte direkt säga att jag känner mig stolt över vad som pågår här just nu.

Korruption, lögner, svek, våldsamhet och att alltid, alltid skylla allt på någon annan. Dags att ta tillbaka makten och ansvaret, kära greker!

 

 

Seg start

Max sov duktigt inatt och för en gångs skulle så var det Elli som väckte oss tidigt. Hon hade kissat i sängen, lillpluttan, och försökte tvätta sig själv inne på toaletten. Max vaknade av livet och snart var vi alla uppe. Klockan sju.

Nu sover Max, Elli är på dagis, Aris på jobb och jag sitter här vid datorn och har stora planer för texter jag ska skriva idag. men ögonlocken klipper redan, jag känner mig väldigt tung och trött och matt och seg. Jag har fixat en kopp kaffe som står här och svalnar bredvid, jag dricker nästan aldrig kaffe på morgonen…

Kanske skulle jag ringa någon, prata lite och vakna till liv? Får nog bli så.

Jag vill ha min son tillbaka!

Jag ber till högre makter om att få tillbaka miin goe, glade son och bli av med det här vilddjursmonster som menar att han är Max. Det är fan olidligt! Det är skrik och knöl och bråk och djävulskap precis hela tiden och jag blir galen! Jag som var så stolt över att ha en son som var självständig, som kunde leka för sig själv och nästan alltid var glad. Nu är han ständigt ute efter mammas famn, men inte att sitta stilla i utan att antingen bli runtburen i eller få gåträna med. Dessutom är det verkligen gnäll non-stop. Jag blir galen.

Men det är väl en av alla ”utvecklingsfaser”…

Saxat från Familjeliv:

SPRÅNG 6
Vecka 32-37 börjar orosmolnen hopa sig igen. Det kan visa sig genom att barnet sover dåligt, tappar aptiten, blir klängigt och krävande.

Utvecklingssprånget, som sker vid 8-9 månaders ålder, kan kallas för kategorisprånget.

Det innebär att barnet upptäcker att olika saker kan ha vissa egenskaper gemensamt. En katt är en katt antingen om den är vit eller svart eller randig och antingen om den finns på foto, på TV eller i verkligheten.

När barnet lärt sig detta börjar det att studera omvärlden på ett nytt sätt. Det utforskar vad som gör någonting till just ett hus eller en hund. Det börjar också lära sig vad som gör att något är stort eller litet, mjukt, hårt, klibbigt och så vidare.

Så kan du hjälpa barnet: Låt barnet jämföra föremål – kalla, varma, lätta, tunga. Barnet tycker om att utföra små uppgifter; till exempel att räcka mamma tandborsten.

Det kan få trycka på olika knappar: ringklockan, strömbrytaren, bussknappen. På så vis lär sig barnet sambandet mellan vad den för och vad som händer därefter.

Åh, ursäkta herren, jag ville bara ge dig en puss i all välmening…

Kräk

Igår var det mycket synd om mig. I drygt fyra timmar hängde jag över en hink i sovrummet och kräkte upp choklad och linssoppa i en inte så härlig röra. Viruset från helvetet. När jag slutade kräkas började Aris. Barnen skonades, tack och lov. Djävulsviruset.

Idag är jag trött, svag och matt och försöker dricka mycket vatten. Imorgon är jag nog fit for life igen.

Svåraste läget att vara mamma är helt klart när man blir sjuk, vad gör man liksom med barnen? Ok, Elli kan man sätta framför en film eller fem, men Maxen? Han vill ju gåträna och busa och leka hela dagen lång…

Bus non-stop.

"Mens" på utrikiska

En grej som jag har stört mig på här i Grekland är att grekerna kallar mens för ”dagar” i vardagligt tal, när de pratar engelska. De säger inte ”period” som ju är mer idiomatiskt. Irriterande har jag tyckt, kalla det för vad det är liksom! Dagar…bah!

”I’ve got my days.” låter det ofta. Vadå dagar, liksom? ”Jag har mina dagar”? Fjantigt. Det måste ju vara en direktöversättning, jag har aldrig hört någon säga att de har mens på grekiska så jag kan inte vara säker, men jag känner mig ändå ganska övertygad.

Idag funderade jag på detta en stund och kom ganska snart fram till att ”period” ju egentligen betyder samma sak, det är i alla fall inte ett ord som är förknippat med menstruation, det är helt enkelt ett tidsreferat, lika fjantigt som ”days”.

I Sverige kallar vi det i alla fall för vad det är.

Ville bara dela med mig av denna insikt.

 

Tjejkväll

Här sitter jag i lugn och ro och käkar olivbröd med smör och örtsalt, tar igen mig efter morgondagens cykeltur. Hade det inte varit omöjligt så hade jag varit avundsjuk på mig själv.

Igår ville Aris stanna hemma och Max somnade redan vid 20-tiden, så jag och Elli gick ut och hade tjejkväll. Förtsa gången på evigheters evighet, det var så mysigt! Elli fick välja programmet för kvällen så först blev det en tur vid WOW (Ellis namn på ett litet spelhangout som nyligen öppnat). Favoritkarusellen är den här vita hästen.

Sedan ville jag gå och äta på mina vänners restaurang, men det var Elli inte alls sugen på och jag förstod genast att hon ville ha min odelade uppmärkssamhet för en gångs skull så jag lät henne välja. Det blev pizzeria Odyssea som har en helikopter man kan leka vid medan man väntar på maten.

Nästa grej att välja var maten, jag trodde att busan skulle vilja ha pizza, men hon valde pasta. En pasta carbonara blev det och den intog vi tillsammans med god aptit.

Precis när vi var redo att lämna bordet kom Aris farbror Kostas med fru Kristina och Ellis bästa kompis Artemis, så vi stannade och höll dem sällskap så att flickorna som älskar varandra så innerligt skulle få leka. Det var väldans trevligt.

Sedan hade jag lovat glass från WOW-stället men där var redan stängt när vi var fördiga med pizzerian vid klockan 23. Då blev det en liten kamp mot tårarna trots att jag sa att vi kunde köpa glass ändå, bara inte där. Till slut gick vi till kiosken och Elli valde en pop-up glass i Calypso-stil, kanske inte var mitt förstahandsval av glass klockan 23 på kvällen, strax innan läggdags, men har man lovat så har man.

När vi kom hem så hoppade Elli i säng omedelbart, en aning gnällig av trötthet, men helt klart nöjd med kvällen.

Nöjd var även jag, mer än det där lilla brunögda livet någonsin kan förstå… Tänk att jag fick henne, denna vackra, tuffa, intensiva och godhjärtade lilla ängel. Som jag älskar henne…