Ett nytt liv!

Lång dag idag. Den började med enormt goda nyheter – min lilla brorsdotter har kommit! Hon föddes igårkväll vid 22.30 och ska enligt uppgift vara lik sin söte storebror. Jag längtar så efter att få hålla henne…

Sedan körde jag iväg till Chania för en shoppingdag, det var fullproppat program som vanligt (och därmed ingen tid för kaffe Karro, suck!). Det var skönt att ha nästan en hel dag för mig själv, väldigt skönt, men när man kommer hem efter en heldag i Chania så är man slut, hur skönt det än var.

Jag har köpt presenter till barnen, fyllt på deras garderober med lite nödvändigt (ja, ett par grejer till min egen slank också med…), köpt partyprylar till Ellis barnkalas osv osv. Men det var kul alltihop!

Jag har ingen bild på lillan än och tänkte därför bjuda på en från när Max var nyfödd för nästan precis ett år sedan. Jag tänkte hitta något ”gulligt”. Så öppnade jag oktobermappen för 2010 och fick sådan ångest. Maximos föddes ju tre veckor för tidigt och var i min mening, såhär i efterhand, inte alls redo att komma ut när han gjorde. Han hade såna besvär med allt möjligt och på varenda bebisbild jag har av honom kan jag se hans lidande. Jag påminns om hur fruktansvärd den där första tiden var och varför jag fortfarande känner mig nästan traumatiserad av hans ankomst. Han blev ju bra sen och idag är han den gulligaste och gladaste lilla solstråle som finns, men de där tre första månaderna var BARA smärta. Fy fan vilken ångest…

En sliten mamma och en liten kämpe.

Mina skatter fyller snart år!

Om en vecka fyller Maximos ett år och dagen efter blir Elli fyra. Jag fattar inte riktigt att min lille bebis lämna bebisstadiet, även om det är ganska tydligt när man ser honom. Han är nog ganska stor för sin ålder, inte jättestor, men större än medel, ett riktigt kraftpaket! Han står stabilt nu, utan att hålla sig, men är lite feg när han ska gå, han vill helst hålla i sig. Igår gick han sex steg på rad utan att vingla, vilket var nytt rekord. Innan jag hinner blinka kommer han att susa omkring här hemme i raketfart och riva i allt sånt som han inte får. Gosigare och gladare liten pojke får man nog leta efter, han har alltid nära till skratt och med den breda gluggen mellan framtänderna ser han ut som något taget ur en sagohistoria. han är kopparblond, grönögd och vithyad, precis mina färger fick han och Aris är helt häpen över hur han kunde få en så blond son. Han är en liten ängel.

När det gäller Elli, min stjärna, så hinner jag med nästan ännu sämre. Ηon har ett eget liv nu, på förskola, men kompisar och i sitt eget huvud. hon tänker och pratar och har åsikter om saker. Och hon är mycket bestämd. Samtidigt är hon väldigt godhjärtad och generös, mild och mjuk och kelig och värmen hon har i sitt lilla hjärta strålar ur hennes bruna ögon. Om Maximos är en ängel så är Elli älva, en busig och påhittig älva. Elli vill ha en rosa tårta med vita detaljer på till sin födelsedag och till Maximos har hon beställt en grön ”Flickorna ska ha rosa och pojkarna ska ha grön”, säger hon bestämt ”Elli och mamma är flickor och pappa och bubbisen är pojkar, vi är kompisar och de är kompisar.”, hon är väldigt mycket för att dela upp allting jämnt, men så är hon ju våg också.

Tänk att jag i år får fira två barns födelsedagar. Att jag har två sådana enorma skatter… Lucky me!

Hemlängtan…

Min ljuvliga svägerska, Neyda, har gått över tiden ganska mycket med sin lilla bebis. Jag vet inte hur mycket, men det är många dagar. Jag sitter här på helspänn, undrar så när den lilla ska behaga komma ut (det är hyfsat säkert att det är en flicka). Det bubblar i magen på mig, och spritter i fingrarna lite, när jag skriver detta. Ett nytt liv ska födas – min brorsdotter! Åh vad jag längtar!

Tyvärr får jag ju varken se henne på nära håll, eller hålla henne i mn famn när hon är ny. Jag är för långt borta. Jag kollade precis på flygbiljetter hem en vecka i oktober, men jag har tyvärr inte riktigt råd och även om jag hade haft det så måste vi prioritera annat. Jag var ju dessutom hemma alldeles nyligen.

Men jag vill så gärna komma hem och vara med min familj, jag saknar mina bröder, min mamma och min pappa, alla fastrar, moster och deras familjer… och morfar såklart! Jag saknar till och med svenskt höstrusk. Tänk så mysigt med mröker, duggregn, strumpor och en liten mössa…

Kanske får satsa på att komma hem till jul trots att jag sa att det nog inte blir så. I alla fall om denna hemlängtan håller i sig.

Morgonrejset

Stora barnet har blivit väckt, druckit sin mjölk, tvättat sig, borstat sig, fått sina matlådor packade, packat sin väska och blivit ivägkörd till förskolan. Lilla barnet har vaknat, druckit sin mjölk, bajsat och kissat på golvet under en kort luftningssession, blivit duschad, torkad och påsatt blöja. Tvätten har vikts och ny har hängts och ytterligare ny har matats in i maskinen. Lilla barnet  har matats med frukost – macka och gröt. Disken har satts in i maskinen. Mamman har inte ens hunnit borsta tänderna. Men jag älskar ändå våra morgnar, alla är på så gott humör och det lyfter mig som annars är en något morgontrött person.

Idag var premiär för Max att äta macka till frukost, det var inte planerat men han blev så tydligt sotis på min macka så jag gav honom en som han glatt satt och mumsade på. Varje tugga han tog följdes av ett ”acka”. Jag vill ju gärna tro att han sa macka (jag upprepade själv ordet ungefär tusen gånger).

Nu är klockan kvart över nio och snart är det dags för den lille huliganen att ta sin förmiddagslur och då är det jobbdags för mamman. Fast först ska jag nog borsta tänderna.

En liten huligan uppe i Anidri village, på restaurangen ”Sto Sxoleio”.

Förskoleflicka!

Det är mycket nu. Elli började ju förskolan i måndags, då var det egentligen bara invigning där prällen kom och välsignade skola, barn, fröknar, läsåret och antagligen varenda litet dammkorn inom en mils radie. Det var fint! Elli älskar prästen och kyrkan, vilket ibland gör mig lite skeptisk, men jag var ju själv kyrkokörsflicka i många år och trivdes väldigt bra i kyrkans lokaler, så det behöver ju inte betyda att man blir frälst när man blir stor. Missförstå mig nu inte, jag har inget emot tro – jag är själv troende – men kyrkan är något annat.

Elli satt hur som helst med sin bästis och faster Artemis, hand i hand på bänken framför prästen när han läste upp sina välsignelser. Det var lite gripande.

Igår så hade de halv dag och vid elva var föräldrarna inbjudna till en briefing. Då fick vi en lista på allt som barnen skulle ha med sig till skolan. Det var en punktlista på två A4-sidor. Jag åkte till Chania på eftermiddagen för att köpa allt på billiga storvaruhuset Jumbo och trots att detta ställeverkligen är billigt så betalade jag ca 1500 spänn för Ellis grejer – allt från tuschpennor till glansiga papper. Skolan bidrar inte med en enda blyertspenna till barnen här… Jumbo var givetvis smockfullt med irriterade föräldrar med listor och grejer att leta efter, det var kaos. Jag lämnade stället efter ca 3 timmar, varav en bestod av kötid. Vansinne verkligen. Men Elli har nu fina grejer, allt från matlådor till väska, pennskrin och annat sött och hennes namn står skrivet på alltihopa (enligt instruktioner).

Idag går hon hel dag, dvs. 8-4 och det ska blir väldigt spännande att se hur hon upplevde sin första dag och vad hon har att berätta för oss om sina lärarinnor, klasskamrater och allt annat.

Min lilla busunge…

Morgon på balkongen

Här sitter jag på den skuggiga balkongen och har ett bambufält rakt framför näsan, balkongdörren som leder in i huset till vänster och ett fält med skuttnade getter åt höger. Solen sviker från den aldrig svikande blå himlen, det är september men varmt som i augusti. Elli har sprungit med getägaren till fältet för att hjälpa honom att mata, mjölka och hålla ordning på alla djuren. Förutom getter finns det höns, kaniner och en hund där borta. Jag hör dem väl eftersom det är helt vindstilla idag, inte en pust tränger igenom luften som till på köpet är väldigt fuktig. Vad skönt det vore med en timmes regn…

Maximos vaknade klockan sju idag, från att ha somnat vid 23-tiden igår, så han blev trött snabbt. Nu, klockan halv tio, somnade han om. Jag ska utnyttja tiden till att jobba, prata en stund med mamma och eventuellt sopa upp alla kaksmulor från golvet i köket. Minsst två timmar kommer Maxen att sova nu och när han vaknar åker vi till stranden en stund tänkte jag. September är bästa månaden för stranden, vattnet är jättevarmt och solen inte riktigt lika brännhet som i juli och augusti. Fast det är varmt… det lossnar liksom inte riktigt.

Jag har kommit på mig själv med att redan längta efter vintern. Att kunna gå omkring påklädd i huset, utan att svettas ihjäl. När man hela tiden svettas och är matt av hettan så tappar man tålamodet så lätt, det är det som retar mig mest av allt när det gäller den grekiska hettan. Men jag borde inte klaga. På vintern längtar jag alltid efter september och livet är härligt egentligen. Men visst är det så med oss, att vi alltid fokuserar för mycket på det som inte är helt hundra..? Det borden man fan jobba på…

Malmöflickan som alltid längtade bort, som gjorde solen till sin symbol för allt gott och som redan som sextonåring visualiserade en framtid i en by på Kreta, långt innan det ens fanns någon verklighetsförankring i drömmen. Jag.

Det tog många månader, men nu har jag äntligen fixat blommor till köksfönstret! Vilken njutning…

Mode, kläder och shopping

Ni vet såna dära mammr som efter att de får barn helt slutar köpa kläder till sig själva och bara tokfokuserar på bebiskläder, följt av barnkläder. En sån där som man själv aldrig kommer/skulle bli. Såna morsor… sån är jag.

Jag insåg det idag när jag för hundrasjuttielfte gången satt och kollade barnsortimentet i alla större kedjor samt på eBay. Antal plagg som jag har köpt till mig själv i år går lätt att räkna på mina tio fingrar och de flesta har varit underkläder. Jag tycker helt enkelt bara att shopping är förvirrande och frustrerande nu för tiden.

Att handla kläder till sig själv ståller så många frågor:

1. Vilken storlek bör jag ta?
2. Kan jag matcha detta med de kläder jag har?
3. Är plagget värt pengarna?
4: Är det mina färger?
5. Är det en modell som klär min kropp?

osvosvosvosvosvosv i all oändlighet.

Att handla till barnen är så himla mycket enklare:

1. De har sin storlek som alltid passar.
2. De är söta i vad som helst.
3. Barnkläder är söta, nästan hur de än ser ut.
4. Man får en helt ny garderob för typ en 1000-lapp, och man behöver aldrig så mycket som en helt ny garberob.

Valet blir enkelt.

Jag älskar att känna mig fin, men jag är verkligen lost när det gäller nyinköp idag. Jag har mina favvoplagg som jag använder om och om igen. Min klädstil är inte tråkig, men inspirationen tryter. Hoppas att den inte är borta för alltid…