Julen närmar sig

Igår klädde vi granen här hemma och Elli vari extas. Det är så roligt att hon äntligen har kommit upp i åldern då det börjar tindra i ögonen vid tanken på jul, tomte, klappar och gran. Innan har det väl mest varit jag som har pushat för julen, men nu har jag en entusiastisk side-kick som också råkar vara en av mina två största kärlekar i livet.

Jag har klassiskt tema på julgranen – rött och guld. Förra året gjordes en storinvestering för julgran och -pynt så allt är än så länge vackert och enhetligt. Men jag är samtidigt väldigt noga med att låta julen vara så härlig för Elli som bara möjligt så givetvis fick hon hjälpa till att klä granen igår och ena sidan – på ca 80 cms höjd från marken – sitter kulorna v ä l d i g t tätt. Aris sa att det var granens fotogeniska sida. Han blev förresten också rätt så tagen av det söta trädet som stod och gnistrade när han kom hem från att ha kollat på fotboll. Han lev så inspirerad att han tog fram kameran, satte på självutlösaren och arrangerade familjefotosession. Det har aldrig hänt förr. Tyvärr blev bilderna framför granen inte så bra, så vi får göra nya försök en annan dag.

Om några dagar har lillsessan namnsdag (15:e dec) och dagen därpå fyller jag år så det blir en festlig helg. Eventuellt tar Aris med mig till Milia igen – som födelsedagspresent – och jag kan inte tänka mig något bättre.

Om tio dagar bär det av till Sverige, för så blev det ändå till slut. Aris, som inte alls är julfrälst, stannar hemma och jobbar medan vi vräker i oss julmat och badar i julklappspapper. Man ska alltid följa sitt hjärta, eller hur? Längtar som en fullständig galning efter mina päron, syskon, syskonbarn, fastrar, mostrar och alla våra familjer. Nostalgisk som aldrig förr. I år, känner jag, är ett sådant år då jag kommer att gråta lite av lycka varenda dag.

Här uppmanar jag Elli att pussa Maximos för ett gulligt syskonfoto. Men den nya kameran som Aris köpte är så långsam att den knäpper bilden ca 5 sekunder efter att man tryckt på kameran. Alla fina moments lost och ett rent turspel att få fina bilder.

Annonser

Milia

Jag och Aris lämnade barnen hos svärmor vid lunchtid i måndags och körde till den ekologiska byn Milia. När vi klev ur bilen slogs vi av hur kallt det var – säkert 10 grader kallare än i Paleohora som bara ligger 45 minuter bort. En porlande bäck, orangea lövverk, ett landskap som taget ur en Grimm-saga, vedspis att värma fötterna vid och en massa, massa kärlek. Ett dygn stannade vi i Milia och det var oerhört mysigt och välgörande.