Elli öppnar sina presenter

Hej och hå! Nu är helgen och allt firande över, det har varit härligt. Jag har några nya filmer åt er men tar dem lite pö om pö. Vi börjar med Ellis presentöppning som skedde i fredags efter förskolan, hon hade väntat tålmodigt hela dagen.

Inte sant vad fin hon är… Själv har jag redan lagt till ordet ”mycklig” i mitt vokabulär, hur användbart som helst ju!

Födelsedagar!

Stora dagar just nu! igår var det min lille gullegubbe Maximos födelsedag, han blev två år gammal! Han var på strålande humör hela dagen, öppnade presenter och lekte med dem. På kvällen ville han bäddas ner med sina nya t-shirts som täcke och med sin nya leksaksbil i famnen istället för sina vanliga nallar. Det fick han såklart. Vi sjöng och mös och hade en underbar dag tillsammans. Elli fick öppna en present också, det kändes lite väl grymt annars.

Idag är det min lilla fluffbakelse Ellis födelsedag. Hon vaknade och frågade om hon nu hade blivit lika stor som Panajota (sin kusin som är två år äldre). Hon dansade iväg till förskolan med et paket fyllt av chokladhjärtan att bjuda klasskompisarna på och när hon kommer hem blir det presentöppning för henne.

Ikväll är det partytime här hemma. Hela familjen, samt våra närmsta vänner kommer hit för att äta grillat, tårta och leka och stoja. Det blir en galen kväll såklart, barnen kommer älska det. Ja, vi med såklart.

Jag är sentimental varje år vid den här tiden. Dels minns jag när dessa två underbara varelser kom till mig och dels ser jag hur mycket de växer från ett ynka år till ett annat. Elli är så stor nu, jag orkar knappt bära henne längre. Det var ju typ förra månaden hon låg i min famn och ammade och tittade mig djupt in i ögonen med sina stora bruna.

Jag älskar dessa två så mycket, orden räcker inte till. Elli och Max… ingen och inget är vackrare och mer betydelsefullt på denna jord. Elli älskar ponnys, prinsessor och fluffiga små katter och Max älskar bilar, bilar, bilar. Så då är det vad de får när de fyller år.

Maximos öppnar sina presenter och mamman är kanske lite väl entusiastisk… ni får ha överseende.

Maximos lycklig imorse vid sitt nya bord.

Självömkan

Jag blev förkyld i slutet av augusti, först tjock i huvudet, sedan hes, sedan hostig och till slut snorig. I förra veckan kändes det som att snoret äntligen höll på att ta slut och att jag skulle få bli normal igen. I morse vaknade jag med nästäppa och en snorinvasion utan dess like. Som att vara tillbaka på ruta ett. Sitter här och andas genom munnen och känner att läpparna håller på att spricka som ett resultat. Skitförkylningar…