Jul i stugan

Granen är klädd och jag och Elli gör en massa glittriga juldekorationer så fort vi får en stund utan den lille marodören Max. Det blir mest under hans middagslurer på helgerna, så det är värdefull tid. Jag har planer på lussebak, pepparkaksbak och kanebullebak. Dessutom ska jag sy två vita tyllkjolar till Elli och hennes bästis juluppträdande i försolan. De ska vara snöprinsessor och läsa upp varsin dikt. Den ena kjolen är klar och den andra ligger färdigklippt och väntar på att bli sydd. Mycket pyssel och jag får inte nog. Önskar så att jag kunde bli rik på pyssel och bak…

Aris är ute och plockar de allra sista oliverna för i år. Tyvärr håller skörden ganska låg kvalité pga för lite regn  under hösten, men det är likadant för alla odlare så inget att gräma sig över. Den är ändå väldigt fin.

Det är kalastime i Sverige idag och jag längtar hem litegrann, det är ofrånkomligt vid den här tiden på året. Men mamma ska till Bolivia och hälsa på storebror med familj som bor där, så en jul i Malmö hade ändå inte blivit särskilt skoj. Inget att gräma sig över heller, vi får helt enkelt se till att det blir mysigt här hemma. Med två små julälskande barn blir det inget svårt.

På lördag är det Ellis namnsdag så det ska vi fira med paket och sötsaker, riktigt mysigt tycker jag att det är. Elli heter ju egentligen Eleftheria, för er som eventuellt har missat det. Eleftheria betyder frihet så namnet är generellt ansett vara ett väldigt vackert namn. Jag kan idag inte annat än att hålla med. Den vackraste flickan i världen heter ju så…

 

DSC06643

Elli på en lekplats för cirka två månader sedan.

Det finns så många orsaker till huvudbry, säkert i de flestas vardag, garanterat i min. Livet är komplext och det blir klart inte mindre så med åren. Kanske är det intensivare när man har småbarn, är sjuk eller går igenom någon annan typ av kris, eller så är det bara snårigt att leva.

Men det finns en stund om dagen då jag känner mig helt komplett, som att jag har klarat av den svåraste biten och bara har det göttiga kvar. Om det går att applicera på dagen eller hela livet  är inte helt klart, känslan gäller livet men i verkligheten gäller det nog bara för dagen. Stunden är i alla fall vid 20-tiden på kvällen och jag sitter med armen om Max på ena sidan och om Elli på andra. De är matade, pyjamasklädda, busklara och vill bara mysa med sin mamma framför TV:n innan det är dags att sova. De är lugna och rena och mätta och glada och jag sitter där och känner mig komplett.

Det är en underbar känsla.