Yayas kalkonfärs

Usch, den här tiden på dygnet alltså, precis när jag jobbat klart, <elli kommit hem från skolan och Max vaknat från sin lur, och jag egentligen borde ha massor av energi… känner jag mig alltid död. Mellan kl. 16-18 skulle jag behöva sova egentligen, eller kanske bara få sitta och sura en stund. Konstigt tycker jag. När kvällen närmar asig piggnar jag till liv, tar tag i lite plock och disk och förbereder middag. Vi äter oftast mellan kl. 19-20 men barnan får såklart något att äta när <elli kommer hem från förskolan vid 16-tiden, lite yoghurt med frukt, små ostpajer från yaya eller en liten macka, t ex.

Igår lyxade jag till det med pannkakor till middag, dessa fylldes med grekisk yoghurt och barnan åt som små hästar. Aris mumlade något om att det inte var riktig mat, men kollar man på ingredienserna så tycker minsann jag att det är ypperlig mat! Ägg, mjölk, mandelmjöl och yoghurt! Långt bättre än makaroner (näringslöst) med korv (processat) i alla fall, men klart, pannkakor associeras väl oftast med sött så jag förstår honom.

Idag blir det kalkonköttbullar från yayas kalkonfärs, denna blandas med mandelmjöl istället för ströbröd, en massa goda kryddor och ett ägg. Till detta serveras potatis eller chilopites (hemgjorda nudlar på ägg, mjölk och mjöl), man får välja själv. Jag åt en bautabiff på kalkonfärs dekorerade med majonnös, dojonsenap, tomat och mozzarella till lunch så jag nöjer mig med en smarrig omelett till middag.

Mycket matsnack här nu märker jag, men jag är lite inne på det just nu så ni får hålla ut.

Kanske skulle jag ta mig en kopp kaffe och hoppas att jag piggnar till lite av det..?

LCHF för balansen

De två första veckorna med LCHF var en riktig mardröm. De första dagarna var jag fullt ut deprimerad. Jag grät och ojade mig över livets poänglöshet om inte choklad fick finnas i min vardag. Fick inte gjort någonting utan ville mest bara sova. Jag var orkeslös så till den grad att jag slocknade sittande framför datorn när jag skulle jobba, gång på gång och de få stunder jag försökte koncentrera mig kunde jag inte tänka många klara tankar. Dum, energilös och ledsen. Det hade varit lätt att ge upp och jag var väldigt nära.

Efter den första veckan började sockersuget dämpas, medan suget för annat – mat – istället växte. Jag bredde tjocka lager philadelphiost på tjocka skivor salami, kokte maffiga soppor, bacon och ägg till frukost, fröbullar med tjockt med smör osv. Åt non-stop och gick snarare upp i vikt än ner. När jag fann mig själv med matskeden i jordnötssmörsburken utan kraft att hejd amig och åt pp halva burken på stående fot insåg jag att mitt matproblem går förbi sockerberoendet. Jag är en överätare. Så jag behöver måttlighet på alla plan.

Att bekämpa sockerdjävulen är ett enormt steg och en stor hjälp för även om jag blir sugen på annat så är det suget inte förknippat med ett fysiskt beroende, bara ett metalt problem och man kan jobba med en av dem, men inte båda på en gång.

Jag sörjer min kompis sockret, mysfaktorn och de goda smakerna jag vet att de erbjuder, men jag föredrar ändå ett liv fritt från socker och de tvångstankar jag har levt med under i stort sett hela mitt liv. Dessutom spara jag en massa pengar på att inte handla choklad varje dag, man kan jämföra summorna med en som röker ett paket cigaretter om dagen.

En annan stark upplevelse när min kropp övergick från att använda socker till ketoner som huvudbränsle var all autmattade muskler. Bara att ratta bilen sög musten ur mig den där färsta tide.

Idag har de värsta omställningsbesvären lagt sig, musklerna är hyfsat pigga (att det inte finns mycket kraft beror nu mest på att jag är otränad) och hjärnan är  i prima arbetsskick. Tröttheten är också som bortblåst. Jag är tvårtom skärptare och piggare än innan, helt klart!

Vad gäller problemet med äverätning krävs nog främst tid, kunskap och principer. Jag måste sätta upp lite regler för mig själv. Jordnötssmör är t ex bannlyst här hemma nu, för precis som med choklad kan jag inte leva med det i köksskåpet  – allt ska ätas upp oavsett jag är mätt eller ej. Jag håller mig också till två mål mat om dagen, lunch och middag. Om jag äter på morgonen tänker jag sedan på mat hela dagen och har svårt att låta bli att småäta hela tiden. Om jag å andra sidan inte äter frukost så står jag mig bra till lunch utan en tanke på mat. Jag vet att detta är kontroversiellt, men jag funkar såhär. Man kan läsa på lite om periodisk fasta om man är itnresserad.

Sedan en sista not för de som känner mig väl. Jag vet att jag är en ”allt-eller-inget-person”, att jag ständigt testar nya grejer och ger upp dem lika snabbt, så kanske sitter jag här om en månad och hyllar sockrets existens och att alla som utesluter något så gott är ängsliga och inga riktiga livsnjutare. För den lille jäkeln kommer alltid att finnas inom mig. Men just nu känns detta helt rätt och väldigt bra och jag hoppas att jag kan hålla mig till detta nu, för både kroppens och knoppens välbefinnande.

Kram på er!

LCHF – andra försöket

De sockerfria två månaderna går bra, nu har det gått nästan en. Jag har dessutom gått över till strikt lågkolhydratskost – LCHF – och det passar mig faktiskt ganska bra. Jag minns att jag testade under 10 dagar för två år sen och var inte så imponerad, denna gången funkar det mycket bättre. Jag är på inget sätt övertygad om att jag kommer äta så här för alltid, men det hjälper helt klart mot sockerdemonen. Jag äter smask mest hela tiden, såser, goda köttbitar ägg, specialarbröd som jag svänger ihop och det bästa av allt – LCHFpannkakor med vispgrädde. Tveksamt om det är ok när man kör sötsaksfria månader, men där finns ju inget socker i!

Detta har tagit upp en hel del av min tid, det tar ett tag att verkligen sätta sog in i LCHF, det är många saker att lära sig och många ställningstaganden, fär inom LCHF finns det stora variationer. Jag tänker iaf ge det dessa två månader nu och se hur det känns, kanske fortsätta ännu lite sedan och efter det avgöra hur jag vill fortsätta.

Ikväll kommer Richard hit, han åker tillbaka till Sverige imorgon, efter att ha varit här sedan November, det blir lite citronkyckling i ugn och potatis för de som inte äter LCHF. Själv tänker jag käka en rejäl klick majonnäs till min kyckling!

 

Sommardrömmer

Sitter här med en kopp grönt te, det nya livet funkar fint än så länge! Sockerfri nu i 10 dagar, det ni! Det har varit en mild vinter här, so far. Temperaturen har nog inte gått under 10 grader. Det brukar vara som kallast i februari och snart har halva gått så vi slipper nog iskylan i år, underbart! Det är få dagar jag ens bryr mig om att t apå mig jacka när jag går ut, en tjock tröja räcker gott och väl. Jag klagar inte! Däremot börjar min sommarlängtan ta repp om mig, det händer alltid så här års, precis som vinterlängtan kommer krypande i augusti. Sol och bad, sena kvällar, resa till Sverige… det är mycket att se fram emot. I år r dessutom Max 2,5 år vilket är ENORM skillnad mot 1,5. Jag slipper springa efter honom som en galning nu, han håller sig i regel i krokarna. Jag kommer kunna sitta ner på stranden i år! Underbart! För Elli blir det sista sommarlovet innan första klass, on ska få lära sig både cyka och simma i sommar, hade jag tänkt. De ska båda få nya cyklar, en med stödhjul och en utan. Själv ska jag bara njuta så mycket jag kan. Småbarnsstressen börjar äntligen lätta och jag känner mig mer trygg och avslappnad än på mycket länge, det är otroligt skönt. Jag har två fina barn, ett härligt hem, en man jag älskar och et jobb som är så bra som det kan bli när man bor isolerad i en kretensk by. En suverän mix av frihet, ansvar och spänning i tillvaron. Och massa, massa kärlek…

DSC07011

Min fina familj i Anidri village en söndagmorgn i början av februari

DSC07013

En väldigt vacker dotter…

 

IMAG0015

Och en väldigt vacker son…

DSC07015

Också två kära flugor!