Misslyckat blodprov

Idag skulle vi till den lokala läkarmottagningen här i Paleochora för att ta blodprov på Max för att kolla så att alla värden har normaliseratsefter sjukdomen. Maximos har aldrig varit där förr men redan när jag parkerade bilen utanför så började Maximos gnälla ”Jag vill inte tillbaka till sjukhuset igen.”, han kände genast på sig vad som var i görningen.

Väl inne möttes vi av två väldigt gulliga tjejer. De var unga, mjuka och pratade vänligt med Max som till slut slappnade av en liten stund. Jag visste ju att detta inte gjorde någon skillnad för honom när det väl gällde sedan – han är en mycket känslointensiv kille.

När vi lade honom på britsen så skrek han i panik trots att vi alla tre försökte röra oss lugnt och varsamt framåt. Efter en stund sa jag till tjejerna att vi bara skulle få det överstökat – Maximos skulle hata varje sekund hur vi än bar oss åt. Men tjejen som skulle ta blodprovet var så himla osäker och tyckte synd om Max som skrek och bönade och hulkade. Hon sa att hon inte hittade någon tydlig ven och vågade inte sticka på känsla.  Vi hade behövt någon som var självsäker och effektiv och den enda som fanns var denna mjuka, osäkra typ. Hennes assistent var inte bättre. Hon skulle hjälpa till att hålla med vågade liksom inte hålla i ordentligt så Max drog sig ur hennes grepp hela tiden. Jag sa att hon kunde hålla benen istället så kunde jag ta resten, men det verkade hon inte vilja.

Det blev inget stick alls. När Max började skaka på britsen så tog jag upp honom och sa jag att om de inte bara kunde ta det jävla blodprovet någon gång så fick vi komma tillbaka en annan dag när en annan sköterska arbetade. Till min stora förvåning andades båda tjejerna ut och sa att det var en mycket bra idé. Herregud alltså. Och stackars, stackars lille Max.

Så nu måste vi ÅTERIGEN åka till kliniken för blodprov på måndag. ÅTERIGEN måste jag tvinga in min son i paniskt tillstånd och svika hans tillit. Fy fan vad jag hatar det. Hoppas att nästa sköterska kan sin sak och inte envisas med att tro att mjuka ord och löften om glass gör någon som helst skillnad för Maximos.

Annonser

8 reaktioner på ”Misslyckat blodprov

    1. På måndag kommer en mycket duktig stickare tillbaka från mammaledighet. Jag känner henne och har bara hört goda vitsord. Jag ska dessutom ta med mig min svägerska Eleni som hållhjälp och i förväg ska vi ringa så att vi bara kan traska rakt in och få det överstökat. Max panik intensifieras ju hela tiden, så ju snabbare det blir gjort, desto bättre. Måndag alltså…

  1. åh gud en sån jobbig situation för er! Stackars lille max 😦 hoppas verkligen att de funkar bättre med den andra sköterskan! Vissa människor behöver mjukt, förklarande, lugn andra behöver bara lite ”hårdare tag”, få de gjort så att de är snabbt avklarat och över. Som hans mamma bör du ju onekligen veta vad som gör hans lidande så litet som möjligt.

  2. Fy så vidrigt. Jag känner som Max och vill ha någon som är trygg, självklar och ”opjåskig”, det mjuka bekräftar att det är läskigt liksom.. Och snabbt vill man att det ska gå oavsett. Jag låg ju på sjukhus några månader som barn och lyckades utveckla en hemsk nålrädsla pga det. Hoppas ni får en bättre upplevelse på måndag! ❤️

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s