En liten pirat!

Jösses vilket pissväder vi har, och har haft hela vintern. Vi är ju vanligtvis ganska bortskämda på just väderfronten. Och ja, såklart har ni det mycket sämre och kallare och jävligare, men allt är relativt. Idag smattrar regnet mot rutorna och vinden är så stark att barnen flyger iväg om man släpper deras händer. Och snart är det april. De är faktiskt skandal.

Men, om fem dagar så lämnar jag den här skitta houllan för nordligare breddgrader. Där är det säkert iskallt, men soligt och vackert (better be). Vad ska jag ta med för jackor förresten? Går det bra med tunna vårjackor eller ska man ha vadderade grejer? Funkar tygskor, eller ska man ha kängor? So many questions, so little time.

Vi åkte till ögonläkaren i tisdags och han bekräftade att Max ena öga är väldigt svagt. Maximos är alltså långsynt med en nedsättning på +4,5 på ena ögat. Det andra ser alldeles utmärkt. Denna obalans har gjort att det svaga ögat har förslappats så även med glasögon ser han bara 40 % av vad han borde. Så nu måste Max ha en piratlapp framför det bra ögat och glasögon och träna det dåliga ögat i en månad eller två, tills ögat slutar lata sig. Sedan räcker det med bara glasögon. Hepp!

Vi åkte direkt till optikern efter besöket hos ögonläkaren. Där valde vi Max glasögon med dämpad entusiasm (to say the least). Max var fullkomligt ointresserad och satt med block och en penna och ritade (och han skrek argt rätt ut när jag gjorde ett försök att lägga undan grejerna, så han fick fortsätta), samt lite sur efter besöket till ögonläkaren som var av den gamla stilen (burdus, minst sagt). Aris blev sur över de höga priserna och gick därifrån (ganska ocharmigt, men helt klart det bästa han kunde göra i det läget). Kvar satt jag och försökte göra denna lilla vändpunkt i Max lilla liv till en så positiv erfarenhet som möjligt. Tveksamt resultat. Det blev i alla fall ett par söta, ovala, röda bågar som jag tror att min lille gubbe blir väldigt snygg i. Själv var han i alla fall nöjd med färgen, för det är Spidermans färg. På lördag hämtar jag ut glasögonen, sedan gäller det för mig att stålsätta mig inför resan med piratlapp framför ett bra öga på en son som knappt kommer att kunna se någonting. En son som älskar att se på film, rita och lägga pussel. Can’t wait!

Ögonläkaren sa i alla fall att piratlappen inte behövs hela dagarna, han tyckte inte att Max skulle gå till förskolan med den (puh!), utan använda den när vi är hemma, cirka 5 timmar om dagen. Alltid nåt!

 

 

Annonser

Spindelmannenglasögon

Idag är det tisdag och vi ska till Chania med Max i eftermiddag, han ska till en ögonläkare och få kollat synen. Max har länge hävdat att han inte ser något med sitt högra öga så jag tog honom i höstas till en ögonläkare här i Paleochora som hävdade att det inte var något fel med Max syn. Allt tyder dock på att det visst är det, så vi ska idag få en second opinion. Max ber till och med om att få glasögon, så att han kan läsa. Haha. Han vill ha glasögon med Spindelmannen på, jag har sagt att det nog TYVÄRR inte  finns. Jag får sondera optikerbutikerna sedan så att vi inte går in i någon som faktiskt har sådana.

Att det är tisdag betyder också att jag och barnen om en vecka reser till Sverige för att fira påsk och bara hänga i tre hela veckor. Ska verkligen bli skönt! Jag är SÅ redo för ett miljöbyte just nu och när vi kommer tillbaka hoppas jag att sommaren är i antågande.

I morgon är det nationaldag här och barnen ska delta i paraden. Vi får väl se om stingslige Max deltar till slut, Elli längtar i alla fall!

 

Kvalitet

Den här bloggen känns ju mer död än levande, men ibland, när skrivarlusten faller på, så är det ju bra att den finns.

Max har fått någon bakterie i ögat som smittar så jag fick så fint hålla honom hemma från förskolan idag. Jag har väldigt mycket jobb så det gick inte an att cancellera hela dagen, men jag ville heller inte väcka min 20-åriga barnpasserska klockan åtta på morgonen. Jag bestämde mig för att ta två timmar och lägga på kvalitetstid med Maximos och tog med honom till ett kafé. Han hade ritblock och tuschpennor med sig för hans senaste besatthet är att färglägga Spindelmannen. Han har ett helt block med bara Spindelmannenteckningar att färglägga och kan sitta med det i timtal! Han går in i detaljer på ett sanslöst vis och påminner mig mer och mer om min egen pappa. Även mamma är sådär, men Max har inte hennes lugna, drömmande, optimistiska temperament i övrigt.

I alla fall. Jag stötte på ett mycket trevligt mammagäng på kaféet, ett av få som jag känner sann gemenskap med här. Vi pratade om hur mycket skolan suger och om hur vi önskade att den såg ut. Tänk att det finns öppensinnade, kreativa mammor här också, och att jag alla dessa år bara rört mig i sällskap som helt enkelt är för olika mig själv. De samlas tydligen där varje morgon och dricker kaffe ihop. De flesta jobbar eftermiddag/kväll, eller så är de aktiva med jobb på somrarna och har det ganska dött på vintrarna.

Maximos drack choklad och målade många teckningar, och lekte sedan lite med servitrisen, som tydligen älskar barn. Solen sken ihärdigt på oss och jag blev så varm att jag fick ta av mig tjocktröjan.

Max var så glad och mysig. Den senaste tiden har allt känts som en ond spiral med Maximos, han har otroligt starkt känsloliv och blir blixtarg på en sekund. Han skriker och gråter och gnäller jättemycket och ofta och det har verkligen tärt på mig. Den senaste tiden har jag börjat bli orolig. Kanske är det något fel trots allt? Jag som alltid intalat mig att det är faser, att det kommer att gå över, men det har bara intensifierats. Han är så anti allting, så envis och så väldigt, väldigt känslig. När hans förskolefröken igår dessutom sa att hon också märkt skillnad den senaste tiden så bet oron tag i mig. Hon nämnde de mörka ringar han har under ögonen, som jag och Aris också reagerat på, och hon sa att han kanske har någon brist. Well, han äter ju inte så himla bra…

Igår gick jag med Maximos till byns barnläkare för att få remiss till blodprov för att kolla värdena. Läkaren, som känner Max, sa att pojken inte hade några fysiska problem och att blodprov var överdrivet. Vad gäller hans nerver (man använder det ordet på grekiska, ni fattar hoppas jag) så är det bästa vi kan göra att vara närvarande, stabila och lugna och inte bry oss så mycket om honom när han flippar, bara markera lugnt att utbrott för småsaker inte är okej. Ja, det låter ju rimligt.

Maximos behöver mycket tid och engagemang, kanske mer än vad som är vanligt. Han är supersmart och behöver stimulans. Jag jobbar mycket och Aris ännu mer. Han går i förskolan fyra timmar per dag och spenderar sedan ytterligare tre hos Christina. När han kommer hem är jag ofta upptagen med Elli och hennes läxläsning och de timmar som sedan återstår av dagen innan han somnar har gått till alldeles för mycket datorspel, tablet och film. Dessutom åker jag iväg med Elli varje lördag och lämnar Max hos Aris syster. Min lille grabb behöver mycket mer av mig än såhär, det blev solklart idag när han och jag fick lite egentid. Han mådde så bra och var så harmonisk.

För några dagar sedan stoppade jag undan vår iPad och en dator som jag haft framme för barnen att spela och kolla film på. Jag diskuterade saken med Elli och förklarade att Max inte mår så bra av att spela för mycket och att vi ska ta en period utan för mycket skärmar. Hon höll upp en knuten hand för mig att boxa på och sa ”Jag är med!”. Underbara lilla unge!

Igår åkte vi till lekplatsen efter skola/Christina och sedan vidare till stranden där de fick springa och leka. När vi kom hem badade de och sedan målade Max tills Elli skulle till ritskola och han och jag vidare till doktorn. Sedan var det läggdags. Så vill jag att våra dagar ska se ut. Jag ser vilket mycket bättre liv mina barn får om jag finns där och engagerar och stimulerar dem, tar med dem ut, träffar folk. Finns tillgänglig. Jag tänker att jag till och med kanske ska skippa Christina en dag i veckan och ha kvalitetstid med Max en eftermiddag varje vecka. Det vore väldigt mysigt för oss båda.

Usch vad lätt det är att missa saker. Enkla saker. Man följer gamla hjulspår och tittar inte upp förrän de leder en i diket. Min sprudlande lille älskling, nu ska saker bli bättre!

Nu ska jag åka och hämta deras cyklar som jag igår lämnade in för vårservice.