Några dagar kvar i Malmö

Haha, läste precis mitt förra inlägg där jag beklagade mig över vädret. Det är bra att man får lite perspektiv ibland. Efter nio år i Grekland har jag uppenbarligen anammat mer av allt från kultur till vanor än jag nog är medveten om. När jag kom till Malmö nu insåg jag ju att 15 grader och lite blåst inte alls är pissväder. Malmö har pissväder och jag vågar mig knappt utanför mammas lägenhet. Jag tappar också hakan när folk lyriskt utbrister ”Vilket härligt väder, vi måste gå uuut i soooolen!” när det blir mer än 8 plusgrader och solen sticker fram näsan genom sitt tjocka molntäcke för en nanosekund. Ut i 8 grader?! Det är ju snudd på livsfarligt.

I Sverige klär man också barnen väldigt tunt, och inga linnen bärs under t-shirtsen. Jag minns ju det nu från min egen barndom, vi hade aldrig linnen under kläderna. Svenskar är riktiga daredevils alltså, för en grekisk förälder blir närapå fråntagen vårdnaden om sitt barn om de inte är noggranna med tjocka lager kläder i alla väder.

Att kunna gå barfota och i linne inomhus när det är en plusgrad utomhus känns också sanslöst. När vi har 15 plusgrader sitter jag fortfarande med ullstrumpor och lager av stickade tröjor hemma. Sverige har helt klart sina fördelar.

Nu har vi fyra dagar kvar av vår vistelse och känslorna är extremt delade. Jag ser faktiskt fram emot att få komma hem till den grekiska våren som nu är solig och varm – en svensk skulle helt klart kalla vädret för högsommarväder men för grekerna är det just vår, som ska behandlas med respekt. Inga sandaler på fötterna än (fast där trotsar jag och har redan lackat tånaglarna!)! Jag har skaparlust, jag vill måla Maximos bokhylla, borra upp grejer som väntar på just det och fräscha upp i allmänhet hemma, kanske köpa lite nya tyger och sådär. Jag vill jobba igen så att den gnagande ångesten över alla lättjefulla dagar här försvinner. Jag vill komma igen med min träning (har helt klart mjukare och tröttare kropp nu än för 3 veckor sedan, hehe). Och jag vill kramas med min man!

Men jag har det samtidigt så himla mysigt här och jag vet att det antagligen tar över ett år innan jag kan komma hit igen, vilket känns väldigt tungt. Så det är delat. Som oftast. Det här med att byta hemland har många fina sidor, men också flera väldigt tunga. Man vänjer sig aldrig helt, även om det blir lättare med åren.

Jag sitter just nu i mammas fina kök och solen strilar in genom fönstret. Barnen och jag ska gå till en lekplats idag, för första gången sedan vi kom hit. Jag tror att jag vågar – om vi klär oss riktigt varmt!

2015-04-17 09.10.48

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s