Så här gick det till när jag hamnade på Kreta, del 4

Veckorna gick lååångsamt. Jag skrev in mig på Uni och tyckte att kurserna, som handlade om engelsk litteratur på olika sätt, verkade väldigt intressanta. Jag försökte läsa lite av kurslitteraturen, men efter Chopins fantastiska verk hade jag inte lust att läsa annat. Jag hade bara lust att resa till Nick. All logik försvann i takt med att rädslan för att Nick skulle glömma mig växte.

Efter två veckor fick vi äntligen prata i telefon. Jag sa att jag skulle komma till honom så fort min termin var slut, det skulle vara i typ juni. Nu var det fabruari. Det kändes verkligen som ett omöjligt tidsperspektiv. Varje dag kändes som ett år. Nick var bedrövad. Någon hade eldat upp hans nya bil och hans ex ”terrade”  honom. Massor av negativ energi sände han ut, men jag märkte det knappt. Det enda som var viktigt var att höra att han längtade efter mig och det kom i slutet av varje samtal. Jag missade liksom det andra på något sätt. Han pressade mig inte alls att komma innan terminen skulle avslutas, till sommaren skulle det vara bättre timing ändå. Just nu hade han massor av jobb och han behövde avsluta vissa ”grejer”.

Jag lyssnade inte och efter ytterligare några veckor tänkte jag att det inte var lönt för mig att plugga om jag inte kunde tänka på något annat än min kärlek som kämpade med vardagen på andra sidan jordklotet. Jag behövde finnas hos honom, varenda cell i min kropp ville till London. Jag bestämde mig för att hoppa av min utbildning och flyga hemåt efter ca fem veckor i Melbourne. Jag fick min nya hemresa en och en halv vecka senare.

Den där sista tiden var helt sjuk för så fort jag hade bestämt mig för att följa mitt hjärta och Nicks famn bara fanns två veckor bort så kunde jag plötsligt slappna av och njuta av fantastiska Australien.

Jag testade surfing, knöt en massa vänskapskontakter och inledde en liten romans med aussien Paul. Nick hade uppmuntrat mig att göra vad jag känner för, han blev inte svartsjuk. Nick var för så kallad ”fri kärlek” och jag drogs med, tyckte snart att den enda sanna kärleken var fri. Jag hade det underbart med söte Paul som var lång och blond med stora gröna ögon. Vi badade nakna i natten och åkte på vinprovning på den australiensiska landsbygden. Han lagade mat åt mig varje kväll och sa att jag kanske skulle överväga att stanna i Australien ändå. Det blev till slut ganska lockande, men jag övertygades inte helt. Hjärtat bankade trots allt betydligt hårdare för mystiske Nick i England. Och min plats på Uni hade gått förlorad. Och biljetten var ju bokad. Och…

Jag och Paul.

Mitt i det här kom Håkan och hälsade på. Han hade fått några veckor att smälta allt som hänt och var på föredömligt gott humör. Det var oerhört skönt att få träffa honom, att få avsluta oss på ett vettigt sätt och lämna varandra som vänner. Jag kände då att jag hade gjort rätt även om jag fortfarande verkligen älskade Håkan som person. Det gör jag än idag.

Att säga hejdå till Paul var också svårt. Jag hade verkligen surrat in mig själv i ett besvärligt känslotrassel. På flyget från Melbourne hade jag en obehaglig känsla i kroppen att det jag gjorde kanske inte var det rätta ändå. De tankarna skakade jag av mig så gott jag kunde och fjärilarna i magen var inte nådiga.

 

Annonser