Yoga

Min svägerska Eleni är utbildad fysioterapeut (heter det så på svenska?) och har gett mig daglig massage (misshandel) med den brännande salvan Counterpain varje dag i ungefär en vecka nu och ryggen börjar bli bättre. Jag tror fortfarande att det finns ett nervproblem vid högra skulderbladet för det hugger till där vid vissa rörelser, men ryggen och nacken känns generellt mjukare nu.

Det är som stora hårda knölar ända nerifrån ländryggen och upp till nacken, med en superansamling precis vid skulderbladet – helt sjukt känns det när man trycker med fingrarna. Eleni är stark, en riktig urkvinna, och efter en ganska hårdhänt, uppmjukande massage ber hon mig ta ett djupt andetag innan hon pressar in sin armbåge i mina knölar. Nervbanorna går loss och skjuter reaktioner till de mest egendomliga ställena i kroppen – huvudet, fingrarna mest. Jag svimmar nästan, men det hjälper i alla fall och på nåt konstigt sätt är det ändå skönt.

Idag känner jag mig mjuk nog att testa lite yoga, jag måste verkligen komma i form lite. Jag har passerat 30-strecket och har ett väldigt stillasittande jobb, så det är verkligen viktigt att ha en rutin där jag stretchar kroppen och rör på den på rätt sätt om jag inte vill förfalla i förtid. Det får bli korta yogapass och promenader nu i början, tills jag känner mig hel och stark, sen längtar jag efter att få jogga igen.

Ska bara skriva klart en liten artikel, sen rullar jag fram yogamattan.

Annonser

The heat is on

Ja, nu kommer sommarvärmen. Det tog tid i år med en majmånad som var oerhört kall i jämförelse med normen. Men nu ligger temperaturen kring stadiga 30 grader varje dag och mot slutet av veckan kommer årets första värmebölja med maxtemperaturer på upp mot 38 grader, pust!

Jag har tagit upp joggandet igen. Tyckte det var smart att göra det lagom till årets varmaste tid. Jag är smart på det sättet. Men det går bra. Har nu sprungit fem-sex gånger över de senaste veckorna men med upptrappning den vecka som gick då jag sprang hela tre gånger. Också en gång idag. Målet är att klara fem kilometer innan 11 juli (vilket är en månad efter datumet jag på allvar satte igång med löpningen igen). Jag tar det lugnt och pressar inte för hårt. Springer hellre ofta än för hårt. De senaste två turerna har jag snuddat vid 3 km-gränsen och det känns fint och lagom. Det enda gisslet är värmen. Att springa kl. 06 på morgonen funkar inte av många anledningar men mest för att jag inte är igång vid den tiden, kroppen alltså. Varenda muskel känns stel och svag och humöret är i botten. Det får alltså bli springturer på kvällarna istället, när solen är så gott som nere men innan det blir helt svart. Inte alltid lätt att pricka in när man är tvåbarnsmamma med en man som ständigt jobbar.

Idag tog Aris barnen till stranden vid 18.30-tiden och jag tog tillfället i akt att ge mig ut på en liten tur. Det var i varmaste laget men benen kändes lätta. Det gick så lätt att jag var säker på att jag sprang mycket långsammare än vid tidigare turer (jag är dessutom lite förkyld idag), men när jag kom hem och kollade statsen så var det lika snabbt som sist. Det går så snabbt framåt när man är i början av något och det gör det extra roligt.

Imorgon blir det vila och på onsdag ska vi se om jag kan lyckas pressa mig själv lite extra och klara 3,5 km. Det tror jag inte blir några problem faktiskt.

På torsdag fyller Aris år så vi får se om vi hittar på nåt kul då och på lördag kommer mamma hit för att stanna i en hel månad! Wohoo! Elli räknar dagarna och har redan ångest över att mormor ska hem till Sverige igen sen

– Varför ska mormor bara stanna så liiiite?
– Men en månad är jättelång tid Elli! Det är trettio dagar! Kan du räkna till trettio?

Elli räknar till trettio.

– Ser du mamma? Jätteliiiiite! Jag vill att hon ska stanna i ARTON-NIO dagar!

Haha, tidsperspektivet är fortfarande lite off, men det gör inget. När mamma väl kommer hit så kommer Elli glömma all ångest och njuta fullt ut. Jag tar med Elli till Chania på lördag när vi ska plocka upp mamsen, så får vi lite egentid på vägen också – super!

Jogga!

Jag har ju varit ganska livrädd för det här med att jogga, springa, löpa, kuta eller vad ni nu föredrar att kalla det. I mitt liv har jag typ aldrig lyckats jogga eller springa i mer än 2 minuter innan jag fått ont i bröstet, halsen och lungorna och det känts som att mitt ansikte ska brinna upp. Har aldrig varit särskilt god kondition antagligen… Jag var alltid mycket bättre på 60 meter än 100 meter, och riktigt usel på 400 meter. Jag var grym på höjdhopp och längdhopp, men värdelös på att stöta kula och kasta med liten boll. Vad nu det har med saken att göra.

De senaste två veckorna har jag promenerat eller cyklat varje morgon i ca en timme, jag har dessutom deltagit i två aerobicspass. Idag kände jag för att inkludera lite jogging i min morgonpromenad och planerade för en tvåminutersjogg och två enminuterjogg under den timmeslånga promenaden. Jag hoppades att jag inte skulle bli alltför slut.

Så börjar jag att jogga, efter en liten stund kollar jag på mitt stoppur och ser att två minuter har gått, men jag känner mig inte det minsta trött! Så jag fortsätter och förundrar oerhört över mig själv. Efter tio minuters joggning på ojämn grusväg går jag över till gång igen trots att jag säkert hade kunna jogga ett par minuter till.

Tre omgångar körde jag, men den sista blev ”bara” 7 minuter, så av 60 minuter så joggade jag alltså 27. Det är helt ofattbart, för det var så lätt! Jag var inte särskilt slut efteråt och hade säkert kunnat pressa mig till en 15- och två 12-minutare. Vad har hänt? Ärligt? Kan kondisen ha förbättrats så mycket bara genom promenader och motionscykling med väldigt lätt motstånd? Snacka om att jag känner mig peppad!

Tilläggas bör såklart att det inte är någon särskilt snabb jogg vi talar om, men ändå – jogg!

Nu är frågan, kan man jogga varje dag, eller bör man ha vilodagar?