Helgen som gick

Visst blev det Chania och hemma hade svägerskor, Efis systrar och egna svägerskor läget under full kontroll – jag hade förmodligen mest varit i vägen. Själv fick jag en hel eftermiddag med Karro och det var riktigt avslappnande. Kaffe på solig balkong och tjatter – det är inte ofta!

Mamma är här och det är förstår hur mysigt som helst. Maximos har bytt favorit och jag är inte vatten värd längre, mormor ska göra allt från lämna och hämta på förskolan till lägga upp mat och läsa godnattsaga.

Minnesgudstjänsten var lite tung förstås, men att barnen var med livade upp stämningen avsevärt. Det blev faktiskt ganska trevligt under lunchen sedan, det kändes som att Efi var i faggorna fast hon förstås inte var det.

 

Det är svårt att klaga när man upplever dagar som denna. Egentligen har inget speciellt hänt, men ändå har det varit en fantastisk dag. Vädret har ju hjälpt, för bättre blir det nog inte med runt 20 plusgrader, strålande sol och ingen vind.

Morgonen spenderades i vanlig ordning vid datorn och jag njöt så av lugnet efter tre intensiva heldagar med barnen. Missförstå mig inte – jag älskar att hänga med dem! Men jag älskar också stunder då jag vet att de tillfredsställs någon annanstans och jag får slappna av litegrann. Klockan två hämtade jag barnen och åkte hem till svägerskan som bjöd på lunch. När vi kom hem igen tog Elli sin cykel och Max sin sparkcykel och vi gick ut på ”volta”. Det är inte mycket folk ute vid 15-tiden i Paleochora eftersom det är siestatid, dvs man tar det lugnt hemma. Vi njöt så av solen och barnen for gatorna upp och ner. Vi avslutade med en fika på sandstranden och lite lek i den förfallna lekplatsen (så himla synd att de inte tar bättre hand om den).

När vi kom hem strax efter 17 var Maximos supertrött och gnällig, han hade redan börjat med att illvråla på gatan när han insäg att vi var på väg hem – för det ville han verkligen inte. Som den tålmodiga mor jag är så lirkade jag med mig honom hela vägen hem ändå och visste att hans klagan bara var ett tecken på att han haft en underbar tid ute med sin sparkcykel i solen.

Väl hemma kokade jag linssoppa och så dök Ellis bästis Artemis upp. Följande två timmar flög iväg och det var två trötta, mätta och nöjda barn som somnade vid 19.30.

Det är så härligt att kunna gå ut utan vagn, jag känner mig så lätt! Det blir många härliga ”voltes” i vår och sommar och jag hoppas att vi får fler dagar som denna nu, helt ljuvligt!

IMAG0457

Mästare på spark!

IMAG0460

Älskar solen.

IMAG0464

Själv hade jag inte varit lika söt utan framtänder…

IMAG0465

IMAG0467

Kasta sten i vattnet är kul!

IMAG0468

Och det är härligt att dingla med benen.

IMAG0470

Havet var magnifikt.

IMAG0471

Som vanligt…

IMAG0472

Vi fick ha stranden för oss själva.

IMAG0473

IMAG0475

IMAG0478

Gungelingung!

IMAG0483

IMAG0484

Suveränt middagssällskap: Svanprinsessan, Pocahontas och Peter Pan!

Finaste julen ever – 2013

Hög tid att uppdatera här lite.

Jag börjar komma in i en hyfsat stabil rutin nu, men tiden rinner verkligen iväg fort. Varje lördag åker jag och Elli till Chania och Svenska skolan (vilken hon älskar!) och jag tycker att vi nyss varit i Chania när det plötsligt är dags att åka dit igen. Det är ett mycket skönt avbrott i Paleochoralivet, jag får två sköna bilfärder (älskar att köra mellan Chania och Paleochora) plus tre timmar för mig själv att shoppa, promenera omkring i stadsvimmel och dricka kaffe på ett mysigt kafé. Jag får också en anledning att ta på mig något annat än mjukisbyxor och inser där varje lördagsmorgon att det ju faktiskt finns en snygg tjej under alla trött-mamma-lager. Skönt.

Om två månader är det jul och den firar vi i år i Sverige med min mamma och pappa. De har varit skilda i 18 år nu (hjälp!) och för första gången sedan dess är de båda ensamstående och utan agg mot varandra så de har bestämt sig för att vi alla ska fira jul tillsammans i pappas hus ute på landet. Det känns otroligt kul, ja, faktiskt så kul att jag knappt kan beskriva det i ord. Det handlar inte om någon önskan att mina föräldrar återförenas och inte heller om att jag tycker att skilsmässan var ett misstag utan bara ren och skär lycka över att slippa sakna en av dem på julafton. Slippa välja, ta ställning och utesluta någon som jag älskar. Första gången på arton år… Lite snö på detta och julen fulländas.

Har jag tur hinner jag med en tripp till Stockholm för lite bästishäng också, det vore guld.

Innan dess är det dock full marsch framåt med jobb, hem, barn, läxläsning, matlagning och andra vardagliga företeelser – fint som snus, det med.

Längtar efter höst!

Jag jobbar väldigt mycket denna sommar och mitt jobb går ut på att sitta inne i ett hus utan A/C och skriva på en dator. Jag njuter knappt alls av sommaren  år och längtar mer än någonsin efter hösten. Det är långt kvar, man kan inte påstå att det kommer någon höst här förrän tidigast i november, om ens då. Ah, att kunna gå omkring påklädd, lassa ved i brasan, dricka varmt kaffe, hålla igång kroppen med jogging, promenader och yoga, laga mat, baka, ha en hjärna som inte känns som gröt…

jag brukar njuta av somrarna här och även om denna såklart har haft sina ljusa stunder, så har jag nog aldrig glorifierat hösten och vintern så mycket som just nu. Jag längtar VERKLIGEN. Kanske har det också med att göra att Maximos börjar dagis i september och att det kommer att innebära en enorm trycklättnad på mitt liv. Jag kommer hinna med jobb och ensamtid utan att behöva belasta någon annan och därmed leva med konstant stress och känslor av skuld. Vilken befrielse!

Sedan medför förstås hösten en del nya saker som jag inte riktigt har koll på, t ex ska jag och Elli varje lördag åka till Chania för att Elli ska få ta del av svenskundervisningen som hålls där. Det blir läxläsning varje dag eftersom Elli börjar första klass, och Max ska drillas in i strikta rutiner för att vi ska hitta lite balans här hemma. Som det är nu äter han inte mat och strular vid VARENDA läggning. Jag ska försöka börja laga mat här hemma några gånger i veckan för att få bättre kontroll över mina barns uppfostran. Hur mycket jag än älskar mina stora feta grekiska familj, så råder det total anarki där hemma när det gäller barnen och vad de får och inte. Noll konsekvens och olika vuxna som hela tiden säger och gör olika saker. Med Elli har det varit okej, men Max behöver tydligare linjer, har jag märkt…

Ja, så fort skolan är igång i mitten av september kommer livet att kännas mer under kontroll, et ska bli outsägligt skönt!

Sista dagen av sommarlov

Fortfarande hes och snörvlig, kan faktiskt inte prata särskilt mycket alls idag.

Idag är sista dagen på sommarlovet här i Paleohora, imorgon är det välsignelse av skolorna, lärarna och barnen. Alla ska de få en basilikakvist doppad i heligt vatten daskad över pannan till tonerna av prällens monotoniska hummande. Det blir festligt! Jag ska stryka Ellis fina vita klänning och ge henne en liten toppning av den söta pagen. Hon är mer än redo att återvända till ”skolan” och var så besviken i morse när jag förklarade att det var imorgon och inte idag skolan öppnade igen. Hon hade tagit fel.

Det ska bli skönt att komma in i rutiner igen, jag har redan börjat så smått med att stanna inne om kvällarna, lägga barnen hyfsat tidigt och lagar små kvällsmål här hemma istället för att köpa färdigt ute. Härligt! Nu längtar jag efter vedspisen, tjocka filtar i soffan och krispiga promenader, men var sak har sin tid och egentligen är ju september den absolut bästa månaden på hela året. Temperaturen ligger mellan 20-30 grader dygnet runt och vattnet är varmt efter en lång, het sommar. Synd att man har tröttnat på värme och bad vid det här laget, för det är ju precis nu som det är som allra bäst egentligen. Dock blåser det massor, så sandstranden är ändå utesluten såvida man inte vill bli sönderpiskad av vass sand.

Plötsligt har kreativiteten börjat spruta ur mig, i förrgår sydde jag två par byxor och vore det inte för att jag måste jobba massor dessa dagar så hade jag sytt hela tiden. Har massor av idéer och material har jag kvar från ett par år tillbaka då jag investerade i mängder av tyger, trådar och pinaler för att sy kläder ”for a living”. Vilket inte gick så bra, men det spelar inte så stor roll. Hehe.

Nä, nu är det dags att fokusera på jobb i tre timmar framöver. Ha en härlig dag!

Längtar efter rutiner

När man driver ett säsongshotell på Kreta så lever man efter en annan rutinmodell. Mellan april-oktober är Aris upptagen med hotellet varje dag, 8-10 timmar per dag , dessutom är han givetvis alltid redo att rycka ut vid behov. Det är han som har det yttersta ansvaret. Det innebär att jag har det yttersta ansvaret för allt annat i våra liv, som barn och hem. Barnen går på sommarlov i mitten av juni och börjar inte igen förrän i mitten av september, det är tre månader, till skillnad från de svenska två.

Sommarlov i all ära alltså, man älskar ju det! Men nu när jag läser om den återfunna vardagsrutinen i era svenska liv så blir jag lite avis. Nu har jag förvisso Maximos hemma ett helt år till, vilket är härligt på många sätt, men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte längtar till september nästa år, då han börjar dagis. Då har jag alldeles egen tid 08-14 varje dag, som en semester efter småbarnsåren kommer det att bli. Jag jobbar ju hemifrån som frilansskribent, så inga måsten kommer att hänga över mig under dessa timmar. Lyx!

Jag längtar också till den 15:e september detta år, för då får Elli börja förskolan igen. Hon älskar att vara där och det blir en lättnad att hon får stimuleras lite utan mitt engagemang. Hela sommaren har hon tjatat om att få börja förskolan igen och tre månader är lång tid för en 5-åring.

Själv ska jag lyckas underhålla Maxen, det blir nog mycket bus, lekplats, promenader, lite TV och film, läsa böcker och åka ut på cykelturer. Jag vet att det kommer att kännas enformigt och tråkigt ibland, men också väldigt mysigt. Det är ju ändå sista året som ”hemmamamma” och det gäller att suga ur all den goda nektaren.

Som det är nu så känner jag mig trött på stranden, på kvällspromenaderna i byn, på de sena middagarna och alla sociala måsten. Sedan kommer jag såklart sitta där i februari, uttråkad, understimulerad och längta efter sommarens action. Det är det jag gillar allra mest med Paleohora – de skarpa kontrasterna mellan säsongerna, vilka gör att man aldrig hinner bli riktigt uttråkad och utmattad.