Kalo mina!
Nu har mamma och moster Eva kommit, vi avnjuter vår första dag i Paleochoras paradis samtidigt som Grekland går bankrutt.Solen skiner, cikadorna sjunger och stranden är lika ljuvlig som vanligt. Det är stora paradoxer här dessa dagar, ännu fler och större än de jag nämner i denna blogg. Glädje och sorg, hopp och oro, styrka och energilöshet… Samtidigt som solen strålar så hörs åskmoln i bakgrunden…
Jag har suttit och installerat min nya dator en stund, det är ju satan vilken tid sånt ska ta… Nu ger jag upp för en stund och går ner till mamma, moster och barnen som väntar på stranden, kanske blir det ett dopp i det blå för att tvätta av all oro, eller rena själen som man också kan säga om man vill.
Hoppas att ni har en fin dag, vart ni än befinner er.
Jo 
Nu måste du skriva lite för jag blir orolig……..
Hej, saknar dina inlägg från vackra södra Kreta, hoppas allt är bra