Visst blev det Chania och hemma hade svägerskor, Efis systrar och egna svägerskor läget under full kontroll – jag hade förmodligen mest varit i vägen. Själv fick jag en hel eftermiddag med Karro och det var riktigt avslappnande. Kaffe på solig balkong och tjatter – det är inte ofta!

Mamma är här och det är förstår hur mysigt som helst. Maximos har bytt favorit och jag är inte vatten värd längre, mormor ska göra allt från lämna och hämta på förskolan till lägga upp mat och läsa godnattsaga.

Minnesgudstjänsten var lite tung förstås, men att barnen var med livade upp stämningen avsevärt. Det blev faktiskt ganska trevligt under lunchen sedan, det kändes som att Efi var i faggorna fast hon förstås inte var det.

 

Usch, nu har jag ställts inför ett svårt val.

I morgon är det svensk skola som vanligt på morgonen och kl. 19.20 på kvällen anländer mamma till Chania flygplats. Jag har sagt att vi kör på svenska skolan ändå och spenderar dagen med Karro, Kirre och Chrissi – vilket bra tillfälle! Att det är svärmors stora minnesgudstjänst på söndag skuggar förstås lördagen – både praktiskt och känslomässigt. Jag hade egentligen behövt vara här och hjälpa till med matförberedelser och annat, och istället lämnar jag Maximos i svägerskornas vård ovanpå allt. Jag hade tagit med honom om det inte var för att han är så oerhört bilsjuk och jag vet inte om jag klarar att både köra och bolla med kaskadspyor hela vägen till Chania i morgon bitti.

Så kom Elli hem från skolan för en stund sedan – överlycklig – för hon hade en inbjudan till en klasskompis kalas i handen. Kalaset är i morgon kl. 11.30 vilket är när vi är i Chania. Elli blev jätteledsen när hon kom ihåg svenska skolan, lite för sin egen skull men mest för lilla Eleni som bjudit in henne till sitt kalas, ”Hon har ju bjudit mig mamma! Med ett sånt fint brev och allt! Åååh, stackars Eleni..!”.

Jag hade ju kunnat skippa svenska skolan i morgon och låtit Elli gå på kalas och själv ha hand om Max och hjälpa till med mat osv, och sedan kört in på eftermiddagen för att hämta mamma.

Men jag vill ju inte missa min dejt med Karro! Och man bör ju verkligen försöka få in Elli till skolan om man kan, vi är ju inte sjuka… Det är bara några ynka gånger kvar innan terminen är slut.

Dessutom har jag ju lite shopping i Chania som jag hade behövt få till (inte så glammigt som det låter tyvärr).

Det blir nog Chania ändå. Jag ska locka Elli med hamburgare och lekland – visst kan vi klämma in ett besök till leklandet Karro?

I ett land där politiker har ljugit, lurats och satt hela sitt folk i djup ekonomisk och social kris är det inte så konstigt att tilliten för makthavare eliminerats. Många av de greker jag känner sväljer domedagsprofetior och konspirationsteorier med hull och hår och tycker att man är naiv när man pekar på positiva krafter, ”Det finns INGEN som någonsin gör något för något annat än personliga vinning.”.

Givetvis diskuterades flyktingsituationen mycket i byn i går och jag upplevde att man slog sig lite för bröstet över hur väl man hanterat mottagandet av flyktingarna. Med all rätt – uppslutningen var snabb, effektiv och stor, och alla som hjälpte till var volontärer. Supermarkets donerade snacks och dryck och mängder av bybor var på plats tidigt på morgonen för att hjälpa till med organisation etc. Hatten av, greker är, generellt, humana människor – oavsett politisk ställning.

Men längre fram på dagen jämförde man sin egen insats med hur Italien hanterar dylika situationer och en röst sa att var femte båt utanför Italiens kust sänks av myndigheterna innan den registreras ”För att begränsa massinvandringen.” I Italien sänker man alltså båtar med ankommande flyktingar – båtar fulla med kvinnor och barn som i panik flyr krig och död på andra sidan vattnet. Jag tittade skeptiskt på personen som sa det och hävdade att om det vore sant hade man ju hört om det, FN hade höjt en röst, stora insatser hade gjorts. Nej, då var jag naiv ”FN? Pfff!”. Det är också hårddragningen som stör mig, VI är bra, Italien är dåligt. Jag känner mig ganska säker på att det finns goda och onda krafter överallt och det finns säkert kustbyar i Italien som hade agerat lika fint som Paleochora gjorde igår i samma situation.

Vidare upplever många att media ägs av staten som därmed bestämmer vilka bilder som ska visas upp för allmänheten, och det finns globala politiska överenskommelser som ”vanligt folk” aldrig får reda på. Och ja! Ett nytt världskrig är i startgroparna just nu i Krim. Garanterat. Och gifter pumpas ut i haven och att chemtrails är sant är ju fastställt. Det finns ingen ände.

Jag kan inte klandra folk för att hysa sådan misstro för överheten och jag som svensk är väl, ur ett internationellt perspektiv, väldigt bortskämd med tryggheten i att makthavarna faktiskt arbetar något så när ärligt och FÖR folket.

Det var visst 331 flyktingar, varav 40 barn (och bara 24 kvinnor!), både från Syrien och Egypten. Fartyget jag såg i hamnen var inte båten de kom med utan hjälpskeppet, det borde jag ju ha förstått. Naiva lilla svenska…

Här är artikeln om situationen, om nu någon av er kan grekiska, vill säga.

Flyktingarna ska få vård från teamet ”Världens läkare” i Chania och sedan skickas vidare för tillfälligt omhändertagande i ett utställningscentrum. Vad som sedan väntar återstår att se…

 

På väg till skolorna med barnen i morse ringde min söta svägerska Emmanouela och frågade om jag kunde ta matlagningen idag istället för henne. Klart jag kunde. Anledningen är att hon anmält sig som frivillig hjälpare nere vid hamnen där en båt lastad med 350 flyktingar från Syrien lagt till. En stor, hård klump satte sig i magen. Nu är de här. På nyheterna har vi länge hört om panikslagna syrier som anländer i stora och små grupper under mer eller mindre vidriga omständigheter. Många har drunknat efter att ha kastat sig i vågorna i panik.Jag har ju känt sorgsenheten även då, men som de flesta människor påverkas även jag mer ju närmre jag kommer den verkliga situationen.

Jag såg fartyget när jag nått upp till höjden på vilken Maximos förskola ligger – det är ett väldigt stort fartyg och uppifrån såg hamnen helt lugn och still ut. Jag vet inte hur atmosfären är på plats men jag vet att det är stort byråkratiskt pådrag. Mitt i detta sitter dessa stackars människor som slitits upp med rötterna och kastat sig för vinden i hopp om att överleva och kanske, kanske lyckas få ett lite bättre liv någon annanstans. Säkert finns där kvinnor med små bebisar i famnen, och småbarn som storögt tittar sig omkring i detta för dem helt nya land. De vet inte var de ska, bara att det ska vidare. Jag kan inte föreställa mig den ångest de måste bära på.

Grekland är det land i Europa som tar emot flest flyktingar – av förklarliga skäl – det är också ett land i djup kris och utan ekonomiska medel att ta hand om dem. Det är ett stort problem och det är de stackars utsatta människorna på flykt som får betala det högsta priset av detta.

Solen skiner och luften är stilla i Paleochora – det är en vacker vårdag. Hoppet och hopplösheten är sammanflätade.

Efi bakade sockerkaka åt hotellbuffén i alla år. Riktigt aromatisk, fet och saftig sockerkaka som lade sig som en sten i magen – den var mycket uppskattad.

En gång bad jag att få receptet nedskrivet – så att jag skulle kunna baka hennes sockerkaka åt min morfar i Sverige när jag skulle hem på besök – han älskade hennes sockerkaka. I ett av mina många anteckningsblock hade jag kladdat ner och rivit loss det.

Så slog det oss här om dagen, att receptet bara hade funnits i Efis huvud. Eleni såg lite skärrad ut – visst finns det andra sockerkaksrecept man kan följa, men att förlora detta speciella recept kändes mycket tråkigt. Jag mindes min lapp och gick hem och letade febrilt men utan mycket hopp om att finna det. Men det gjorde jag!

Jag bakade en sats i går och tog med mig till familjelunchen och de sa att den smakade precis som den Efi brukade göra, fast utan brända kanter och med mer apelsinsmak än vanligt (jag hade i skalet från apelsinen i chokladflarnsvarianten och det brukade visst inte Efi ha).

I år är det jag som baka sockerkakorna till hotellbuffén och jag kommer att varva Efis mastiga recept med mitt eget som också är väldigt omtyckt. Under högsäsong bakas 18 formar sockerkaka i veckan och i förrgår tog jag hem Efis hushållsassistent för att göra jobbet lättare (och vilken skillnad!). Jag har också beställt hem säckar med mjöl och socker, och ägg från våra egna höns kommer att levereras av svärfar med jämna mellanrum.

Sockerkaka är så roligt tack vare variationsmöjligheterna – jag har redan skrivit upp en massa olika varianter.

  • Chokladflarn
  • Tigerkaka choklad/apelsin
  • Citron
  • Bergamott (Efis specialitet)
  • Valnöt/morot/ingefära/kanel/kryddnejlika (utrymme för minus och plus)
  • Russin/annan torkad frukt
  • Nötter som hasselnöt, mandel etc.
  • Apelsin/morot
  • Choklad/hasselnöt

Jag älskar att baka och tycker att det nu är ännu roligare – tack vare Efis recept och maskin.

Kom gärna med era specialförslag på sockerkaksvarianter!

Min mobiltelefon är sönder. Igen. Jag har haft den mindre än ett halvår och det är redan död. Dessa smartphones alltså, jag fattar inte varför jag envisas med att ha sådana när jag ändå bara behöver telefonfunktionerna – ringa och messa. Visst använder jag kameran också, men alla andra funktioner som surf och sånt är helt onödigt för mig. Nu köper jag en billig Nokia vars batteri varar en hel evighet och som inte går sönder bara för att man råkar tappa den i marken en gång.

Jag omfamnar tanten i mig.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.